tisdag 19 november 2013

Att skriva en bok på långtidsprojekt

För många år sedan fick jag till mig en bok, något som behöver bli sagt. Jag har sedan dess studerat, sökt och letat efter fakta för att få en klarare bild.
Jag har fått råd om hur man skriver och tips på upplägg. Jag har visat det jag skrivit och fått tillbaka olika tankar. Jag har suttit framför datorn helt tom och ändå fylld av ett driv, en längtan att få ihop den.

Jag har mediterat och kanaliserat och fått till mig mer än jag kan förstå. Jag har mitt bollplank som hjälper mig att ta dom orden och vända till något begripligt. Hon är så värdefull och viktig för hela boken. En viktig del i boken, vad vet vi inte ännu.

Och nu sitter jag här igen, lovat mig att det ska ta den tiden som behövs. Det finns ingen press och ingen tidsplan, inga måste-skriva-10000-ord-om-dagen. Bara en vilja och längtan till att få ur mig allt.

Och ni som redan vet, tack för alla hejja-rop.
Linda

söndag 17 november 2013

Inbland blir det lättare att se i mörkret

Förut var jag rädd för mörker, jag kände ett hot mot och runt mig varje gång jag kom in i ett mörkt rum eller var ute och gick. Jag var rädd och osäker.
Alla lampor var alltid tända och jag var aldrig ensam hemma. Sedan hände något....
Jag var inte rädd längre utan jag drogs till mörkret. Speciellt hemma. Jag började släcka ner och kunde njuta av att sitta ensam. Vara i mörkret och faktiskt njuta. 
Nu väljer jag gärna mörker, jag är avslappnad och har lättare att tänka. Från rädsla till meditativ känsla...
Fantastiskt....
/Linda 

onsdag 13 november 2013

Tacksam över det jag har

Jag vaknade i morse fylld av tacksamhet. Tacksam för att jag med egen kraft kan sätta mina fötter på golvet, känna kylan som spred sig under mina fötter och välja att dra upp dom under täcket själv när jag vill.
Tacksam över att kunna stryka bort luggen från mina ögon med min egen hand. 
Tacksam för att jag kunde vända mig om och krama den jag älskar för att jag sedan kunde gå ut i köket och göra en kopp kaffe till oss och medans kaffet rann ner i våra muggar hann jag med egna steg gå in i båda barnens rum, böja mig över dom och ge dom en puss på kinden.
Tacksam att dom i samma stund öppnar sina ögon och möter mig hängandes över dom.
Varför just idag, denna tacksamhet?
Jag läste boken Livet efter dig och igår avslutade jag sista sidan efter att sträckläst den. För dig som läste den så förstår du nog mina tankar idag och för dig som inte läst den så kan jag berätta att den handlar om en man som pga en olycka hamnar i rullstol och ett liv att vara nästan helt förlamad. Livet att alltid vara beroende av någon annan oavsett vad. det handlar även om en kvinna som blivit av med sitt arbete och hon blir då anställd att vara med honom. Hans fängelse är sin kropp och hennes är sina rädslor. 
En mycket tänkvärd bok som lockade fram skratt, gråt, rädslor, mod och en massa tankar. 
Tankar som suttit i hela dagen och kommer stanna länge till.
/Linda