Att fånga ett ord och bygga en histoira

Jag älskar när orden strömmar fram och fingrarna knapprar på tangenterna och meningar byggs. Jag älskar att se meningar flyter samman och blir ett stycke och jag älskar när stycken på en sida fyller hela bladet och historien tar plats. Känslan att fånga en berättelse i sina händer är utan tvekan det vackraste jag vet.

Jag vet när det är dax att sitta och skriva, när någon ger mig en signal att jag är redo igen. Det har varit tyst och boken har legat i vila länge, jag själv är så ivrig och längtar men får bara höra att jag ska ha tålamod, snart finns det både tid och plats för även detta. Min hejjarklack där ute får vänta med, vi får bara hoppas att det snart är tid igen.
/Linda

Att gå igenom en rädsla, tack Ola!

Rädslor finns, så är det bara och jag har och haft många i mitt liv. När jag tittar tillbaka inser jag att jag alltid varit rädd av mig.
Idag vet jag bättre och kan hantera det mycket lättare, men vägen har varit lång. För många år sedan mötte jag en klok man som gav mig många råd om livet och mig själv, han är idag en person som betyder så mycket för mig. Han är den som satte fart på mig att utmana mina rädslor och jag kommer vara evigt tacksam för allt han gjort. Utan honom skulle jag inte sitta med min rädsla jag går igenom idag, just nu. För jag hade aldrig varit där jag är om jag inte gjort det jag gjorde då.

Jag vaknade med ett ryck i morse och tog ett beslut som satte hela magen i gung. Jag utmanande mig och rädslan kom direkt och efterföljden var alla tänk om och vad om...
Som tur är backade jag inte utan tryckte på sändknappen och vips åkte ett mail iväg. Vad det stod där i spelar ingen roll, det viktiga är att jag gjorde det. Och såg rädslan, tittade på den och la den åt sidan. Jag kan inte annat än att bara känna glädje. Äntligen......

En stor kram till dig Ola, utan dig vore jag inte den jag är idag...
Kram Linda

Att skriva bok

Jag har en mapp i datorn där all text till min bok ligger. Stundvis är det full aktivitet i mappen och ibland alldeles tyst. Vissa dagar går fingrarna av sig själv på tangenterna och det kommer ord och meningar som inte kommer från mig själv. Jag hamnar som en en dimma och minuter blir timmar.

Vad boken vill har jag ingen aning om egentligen utan det får tiden avgöra. Och det kommer ta tid, det har jag sett redan nu. Men resan är mer än halva jobbet, det är en resa för mig själv. Och det är just det som jag försöker tänka utan att känna krav och prestation. Då händer inget.

Kram Linda

Att skriva en bok på långtidsprojekt

För många år sedan fick jag till mig en bok, något som behöver bli sagt. Jag har sedan dess studerat, sökt och letat efter fakta för att få en klarare bild.

Jag har fått råd om hur man skriver och tips på upplägg. Jag har visat det jag skrivit och fått tillbaka olika tankar. Jag har suttit framför datorn helt tom och ändå fylld av ett driv, en längtan att få ihop den.

Jag har mediterat och kanaliserat och fått till mig mer än jag kan förstå. Jag har mitt bollplank som hjälper mig att ta dom orden och vända till något begripligt. Hon är så värdefull och viktig för hela boken. En viktig del i boken, vad vet vi inte ännu.

Och nu sitter jag här igen, lovat mig att det ska ta den tiden som behövs. Det finns ingen press och ingen tidsplan, inga måste-skriva-10000-ord-om-dagen. Bara en vilja och längtan till att få ur mig allt.

Och ni som redan vet, tack för alla hejja-rop.
Linda

Orden som inte kan bli sagt...

Jag har något jag måste skriva, något som vill ut. det kryper i kroppen och jag sitter varje dag med tangenterna under fingrarna. Jag vet att det finns en text jag vill dela med mig av. Ord som känns viktiga att säga. men jag kan inte få fram dom, det är som ett tomt hål, ett rum utan väggar, en röst utan ljud.

Jag låter det ta sin tid, låter mig fyllas av det som ska bli skrivet. När tiden är mogen ska jag ta fram alla ord som finns men tills dess få det vara en skavande sten, en orolig del inom mig, en sockerdrickskänsla i fingertopparna. En längta och en sorg för att jag inte får fram texten som ska bli sagt. 

/Linda