I veckan kom en händelse som fick mig att inse hur stor vikt det verkligen är att fokusera på det positiva. Ibland tror jag att det till och med räddar liv. Händelsen gjorde mig sårbar och rädd, kände att jag ville krypa in i ett skal och bara ha starka armar som håller om mig, som viskar att jag inte ska vara orolig. En kort stund hamnade jag i min spiral med negativa tankar som inte gynnar mig alls i situationen. För att sedan sträcka på mig och här ändra mig för mitt eget välbefinnande. För mig finns inget annat... Här måste jag se det ljust, det kan ju faktiskt rädda liv.
Linda
Kram
SvaraRaderaGör ett nytt försök. Det jag ville säga var att i stället för att säga att vi inte är någonting när vi slutar tänka så är det tvärtom för mig. Jag känner att jag är Ett med alltet när jag kommer i stillhet och inte mina tankar styr mig. Jag är något mer än mina tankar. Men sedan kan jag tycka att tacksamhet är verksamt och ju mer tacksam jag känner mig för det som finns i mitt liv desto tydligare blir det att jag är rik bara av att vara här och nu. Om du förstår vad jag menar :) / Marie-Louise
SvaraRadera