Livet och slutet....

Vad händer när livet tar slut? Det är en fråga som nästa alla ställer sig själv någon gång. Alla sitter vi på vårt eget svar som vi tror på och det är nog rätt. Det finns ingen bok att läsa som lär ut hur det är, det finns ingen i sin närhet man kan fråga. Allt bygget på just det tillfället som är just då.

Igår lämnade en nära släkting livet här och gick vidare. Allt gick så fort, från att vara frisk blev han sjuk och sedan var han borta. Det kan kännas så orättvist, så fel och så sorgligt. Men jag insåg att det var för mig alla dom känslorna kom. Jag ville att han skulle vara kvar för att jag ville ses ibland, jag ville att han skulle vara kvar för att jag själv känner oro för döden och för att jag inte än kan koppla upp mig för att säga hej. Om jag kunde fråga honom idag hur han ser på det kanske jag skulle få ett annat svar. 

Jag satte mig med barnen och berättade vad som hänt och frågor kom. Frågor jag inte kan svara på mer än min egen tro. Jag gav dom bilden hur jag själv ser på döden och tankarna kring det. Men att jag inte vet säkert eftersom jag inte minns när jag dog sist.

Jag tror att om vi visste och kom ihåg kanske fler skulle välja den resan tidigare än vad som är utsatt för oss. Vi har alla vår egen resa och vad vi ska uppnå i detta liv. 

Igår och flera dagar innan har blivit en reflektion för mig. Jag kan bara komma på att jag älskar livet. Och jag är på rätt spår som påminner om det så ofta det går i vår vardag. Jag fortsätter älska det lilla och uppskatta det stora. Jag vill bli riktigt gammal så jag har många roliga historier att föra vidare och även berätta när jag möter upp alla nära och kära när jag lämnar livet. För är det något jag vill så är det att skratta och vara glad för livet jag har och haft.

Linda