När jag slog upp mina gröna idag sken solen rakt in i sovrummet och himlen var alldeles blå. Luften var lättare och kroppen var inte längre tung.
Igår var en speciell dag, inget var som det brukar. Och jag gick hemma och mest bara traskade. Och med facit i handen vet jag att det beror på att det finns beslut jag måste ta, saker som hänger i luften och listor på att göra som väntar. Men mest för att jag är så nära till känslor nu, mer än någonsin faktiskt. Det påverkar, det utmanar och det får mig att växa. Förra veckan hade jag en fika med en nära vän och hennes ord sitter kvar. Vi pratade om att vara unik i ett sammanhang. Att känna sig annorlunda men ändå lika. Och att när vi är på rätt plats i livet är det faktiskt enkelt att vara unik och inte som andra. För alla andra är ju det med....
/Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar