Att vara lycklig är upp till varje person

 "Slut fred med det förflutna. Förlika dig med det som har hänt. Det är enda sättet att skapa en lycklig framtid" Rachel Brathen

Just dom orden läste jag i boken yogagirl. Och jag tänker...

Vi kan vara med om händelser i livet vi inte räknar med. Vi kan förlora någon vi älskar, tappa allt vi äger och utsättas för ondska. Det finns så mycket som kan göra att vi hamnar i offerrollen och att vi väljer stannar där. Och sedan ursäktar oss och vårt beteende för att vi då är ett offer. Och jag säger inte att våra erfarenheter inte är hemska och vi inte får ha sorg.

Jag har varit där, jag har varit arg, besviken, ledsen, ensam, lämnad och oskyldig till vad som hänt. Och jag mådde dåligt. Otroligt dåligt och det kom till en gräns där jag faktiskt nästan kunde känna hat för att jag utsatts för saker. Jag använde det som ursäkter i många år för att slippa ta tag i mitt ansvar som människa.  En så kallad offerkofta sattes på och jag la gärna skuld i samtal som berörde mina händelser. För att tillfredställa känslan att jag blivit utsatt och få bekräftelse att jag har rätt att känna så. Tillslut var det svårt att känna äkta lycka, den blev syntetisk och det var inte hållbart. Så jag tog hjälp för att komma över det som gnagde så hårt inom mig. Jag förlät händelser, jag förlät personer och jag tyckte att jag kunde gå vidare. Jag var tvungen att komma till gränsen att släppa det som varit.

Det gick riktigt bra ett tag men inom mig fanns ett hål, en tomhet och en sorg. När jag än en gång tog hjälp visade det sig att det jag inte förlåtit var mig själv. Att jag just då inte kunde göra annat, inte kunde påverkat situationen men tagit på ansvar för att jag fått gå igenom det jag gjort. Genom olika meditationer och övningar kunde jag släppa det som varit. Och äntligen kunde jag gå vidare. Tillåta mig att vara lycklig. Faktiskt idag kan jag känna att jag inte vill vara utan min erfarenhet. Idag kan jag hjälpa andra utsatta i samma situation och ha en förståelse. 

Att förlåta är en sak, att släppa taget är en annan och det är tuffa resor vi ibland måste ta oss igenom. Men att själv sätta på en offerkofta och inte förstå att ansvaret att bli lycklig ligger hos dig själv. Det är som att ge sig själv gift och hoppas att förövaren dör som en vän sagt till mig.

Vi alla förtjänar lycka och kärlek, men ibland måste vi byta väg för att känna så. Och det är värt det, alla gånger.

/Linda