Jag stiger upp först av alla, gör en kopp kaffe samtidigt som jag öppnar dörren och låter den friska luften strömma in i mitt kök. Barfota går jag ut, sätter mig på trappan och andas.
Låter mig bara vara här och ingenstans. Känna att jag inte är ensam fast jag är själv. Jag lyssnar och tackar för dagen som kommer. Jag tackar för det finaste jag har, min familj, mina föräldrar och syskon. Fylld av kärlek möter jag min dotters blick när hon kommer ut helt nyvaken. Som alltid när jag har min stund är det hon som kommer först som hon vet och vill vara del av det.
Och det gör mig så lycklig att få dela dom stunder med den finaste som går på jorden just nu. Min dotter...
Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar