Sandslott som livssyn

Jag fick mig en ny bild på livet idag. Det började redan igår när jag såg ett sandslott på stranden. Något sa mig att jag skulle ta kort på det och när det kommer signaler så lyder jag.

Min blick föll tillbaka på det flera gånger och helt plötsligt hör jag en röst som säger -du kan vara med om en tragedi...

Jag blev kall och förvirrad och vetskapen om att min dotter var och badade i en pool gjorde mig så rädd. Det enda jag kunde göra där var att i min själ lägga en skyddsbubbla över henne och det är den starkaste känslan jag fått. Det kändes för en stund som jag själv var runt henne.

Det gick bra såklart, inget hände men jag kunde ändå inte släppa sandslott.

Igår kväll och i morse tog jag mig en stund för att sätta oss alla i en bubbla som skydd för resan hem. Och över bilen med som tur var. För idag var vi en hårsmån från en tragedi vi kanske inte skulle överlevt. Som tur var fanns snabba reaktioner hos både min man och mig och vi mår bra. Mest jag som är skärrad.

Jag är dock säker på att det var just detta rösten varnade mig för och med kunskapen min fina vän Brittmarie visat mig så lever vi alla nu.

Tillbaka till sandslottet, jag ser det som en påminnelse av livet. Jag kan bygga upp det hur stort och fint som helst, njuta och ha roligt påvägen men det räcker med en vindpust eller ett regnväder så kan det förstöras.  Så det gäller att ta vara på livet, ha styrka att leva på mitt sätt. Bygga mitt skydd för dom jag har runt mig. Och hoppas det räcker för en storm ...

Linda